Harald III "Hårdråde" Sigurdsson
Familj med Ellisif (Elizabeth) av Kiev (1032 - 1070)
Noteringar |
Slutför samlingen och kristnandet av Norge. 1050. Grundlägger enligt sagan Oslo och bygger en kyrka och kungsgård i staden. Grundläggandet är ett led i kungens försök att säkra kontrollen i Viken och på Opplandene, och staden utgör samtidigt en utgångspunkt för hans krigståg till Danmark. 1066. Med en stor flotta angriper han England från den engelska nordöst- kusten, men faller i ett slag vid Stamford Bridge nära York. Hans söner den 18-årige Magnus II Haraldsson och den ca två år yngre Olav III Haraldsson "Kyrre", ärver Norge. Källa: Rosborn-Schimanski. Deltog med sin halvbror Olav den helige i slaget vid Stiklastad 1030, och for efter nederlaget där till Holmgård och Bysans, var som officer i den kejserliga livvakten med i flera strider bland annat på Sicilien.Efter 1043 återvände han till Norden med stora rikedomar, gästade svenske kungen i Sigtuna och kom till Norge och delade med sig av sin rikedom till kung Magnus och blev ensam kung 1047 efter Magnus död.Efter stider med danske kungen Sven Estridsson, som var norsk tronpretendent blev det en uppgörelse där Harald erkändes som kung i Norge. Ett visst övervälde utövades på Island. Inrikes hävdade han kungamakten mot aristokratin och lokala myndigheter, kyrkligt motarbetade han inflytandet från ärkebiskopen i Hamburg och lät viga sina biskopar i England och Normandie. Efter Edvard Bekännarens död drog Harald på krigståg till England och stupade där i slaget mot Harald Godvinson vid Stanfordbridge. |
Källor |
1) | Tom Björnstad, Norge (webbplats) |
|