Ragnhed Ragnvaldsdotter

I ett försök att åstadkomma släktskapsband med den nordiske hövdingen Ragnvald bad nu Vladimir Ragnvald om hans dotters hand. Men den tilltänkta bruden ville olyckligtvis inte anta erbjudandet. 'Jag vill inte dra skorna av en trälunge, men Jaropolk vill jag ha !', sa hon med syfte på Vladimirs lågättade moder. När fursten fick besked om detta samlade han varjager och andra krigare och tågade mot Ragnvald. Det visade sig vara i sista stunden, för bröllopet med Jaropolk höll redan på att förberedas. Men Vladimir hann besegra Ragnvald, dräpte honom och hans två söner och tog hans dotter till hustru; enligt en av kröniketexterna efter att först ha våldtagit henne i föräldrarnas åsyn.
(Källa: Vikingar i österled sid 48, Mats G. Larsson)

Ragnhed (Rogned) ville inte finna sig i att maken Vladimir fraterniserade med andra kvinnor och hyste dessutom av förståeliga skäl hat mot fursten för det sätt på vilket han behandlat henne och hennes föräldrar när han tog henne till gemål. Hon beslöt sent omsider att hämnas. När Vladimir en gång lagt sig att sova med huvudet vilande i hennes knä, tog hon en kniv och försökte sticka honom till döds. Men han vaknade i tid och lyckades hålla fast hennes arm. När Ragnhed erkänt att hon försökt ta livet av honom, befallde han henne att klä sig i en kostbar brudutstyrsel och sätta sig på sängen. En stund senare gick han in i kammaren för att döda henne, men fann då att deras halvvuxne son Izjaslav stod vid moderns sida med sitt svärd draget. Hans hirdmän rådde honom att skona Ragnhed för sonens skull och ge tillbaka Rogvolods furstendöme till henne och sonen, vilket han också gjorde. Men sedan den dagen har Rogvolods efterkommande lyft svärdet mot Vladimirs efterkommande och Polotsk förblev sedan självständigt till i början av 1100-talet.
(Källa: Vikingar i österled, Mats G. Larsson)

Där floderna Volkhov och Ladozka flyter samman, ca 10 mil öster om dagens S:t Petersburg, låg en gång den handelsplats som under vikingatiden kallades för Aldeigjuborg. Handelsplatsen låg utmed den viktiga vattenleden som från Finska viken via sjön Ladoga gick längs med Volkhov till sjön Ilmen in i det centrala ryska området (Aldeija är ett äldre finskt personnamn=Aldeijas borg, borg=befäst stad). Staraja Ladogas äldsta datering är från cirka år 760. Ursprungligen var Ladoga en obefäst boplats, vars innevånare tycks ha sysslat med hantverk och fjärrhandel. Staden dominerades senare av en träborg, vilken omgavs av hantverkarkvarteren. På kyrkogården S:t Kliment finns skelettgravar med skelett av nordisk typ. På den östra stranden mittemot Ladoga låg Plakun, ett skandinaviskt gravfält med både brand- och skelettgravar. Gravfältet dateras till 800-900-tal och innehöll både mans- och kvinnogravar.
(Källa: Nordisk vikingaguide 1995)

Källor
1) Beräkning av Björn Espell, Frösön
2) Vikingar i österled, Mats G Larsson