Kristina Halvarsdotter
| Far: | Halvard Agmundsson (1280 - 1347) | |||
|---|---|---|---|---|
| Född: | 1300 Östnor, Hackås | |||
| Död: | 1350 Mjälle, Frösön | |||
Familj med Nils Hallstensson (1300 - 1350)
| Barn: | Peder Nilsson Skancke (1330 - 1420) | |||
|---|---|---|---|---|
| Noteringar |
|---|
| Riddarhustru. Född omkring 1300 i Östnor, Hackås (Z). Död omkring 1350 i Mjälle, Frösö (Z). Dotter till lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347 eller Halvard Karlsson, känd 1319 enligt Robelin 1995-Skanckeboken sid 385. (Espell) Kristina ägde halva yttergården Firir Berghi på Frösön, men tvingades, på grund av maken Nils dråp, att 1345 inköpa andra halvan av sin bror, hirdmannen Olaf i Vestanåkern och leverera Yttergården i sin helhet till kronan. Vi möter också Nils och Kristina 1348 där de klagar över att Jon Parter i Fäste tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar, samt lagt en boskapstig över hennes mark och slagit tre av hennes myrängar sju år i rad. Jon som var död 1348 hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig när väl kom till hälsa igen fara hem till maken Nils och förlikas med honom. När saken kom upp på hösten 1348 var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. (Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin) Våle i Hackås ägdes 1348 av Nils Hallstenssons hustru och före 1427 av ättlingen Karl Jörsson i Hov, Hackås, enligt en nyligen av J. Liedgren återfunnen rättshandling. (Källa: Jämten 1969, C.R. Carlsson) Vi kan være sikre på at faren til Kristin, Nils Hallstenssons hustru, het Halvard. Det har vi et diplom på, gjengitt bl.a. i Edv. Bulls 'Jemtland og Norge' sid 33, der det står: 'Kristin Haluardsdotter i fullu umbode Nikolaser Halsteinsonar, sins husbonda'. (Källa: May Teistevoll, Oslo, Norge, epost 2000-04-12) Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit. |
Startsida