Gorm den Gamle

Danmarks (och därmed också Skånelands) officiella kungalängd börjar med Gorm den Gamle, men sonen Harald Blåtand anses emellertid som den förste egentlige riksbyggaren. Det sägs vara under Gorms regeringstid som den väldiga vallen Dannevirke tvärs över Sønderjylland (vilken förmodligen redan började uppföras under kung Godfreds strider mot Karl den Store) tog sin slutliga form som ett värn mot saxarna (tyskarna). Det förtäljes också att skåningarna byggde den västra delen av vallen, vilket ger underlag för spekulationer om vilken status Skåneland kan ha intagit i Danmark vid den här tiden.

Gorm kallades i Adam av Bremens skildringar för Hardeknud Wurm (Orm) och av sin samtid Løge=den tröge. Trots att Gorm var en hängiven "hedning" tvingades han av den tyske kejsaren till eftergifter beträffande den kristna missionen. Under Gorms tid slutfördes byggnationen av Dannevirke, den stora vallen över Sønderjylland mot saxarna. Det berättas att skåningarna byggde den västra vallen. Gorm den Gamle dör 935 och blir den siste danske kungen som gravsätts i gravhög.

Vid denna tid görs en runsten av Wulfstan (Ulfstein) om dennes resor i nordiska farvatten för kung Alfred den store av Wessex (död 899). Det framgår att Langeland, Lolland, Falster och Skåne ("Scóneg") var land som tillhörde Danmark, medan Blekinge, Möre (ett av Smålands små länder vid Kalmarsund), Öland och Gotland tillhörde svearna. Bornholm hade egen kung.